•OneNovDirection•

Föregående: (Nialls Perspektiv) "Jag ville säga en sak till dig" sa jag. Samira tittade nyfiket på mig och väntade på en fortsättning. "Vi har ju inte känt varandra speciellt länge, men..." började jag. "Men.. Vadå?" frågade Samira med oroliga ögon. "...Jag älskar dig" andades jag ut.

- - -

Samiras perspektiv
Jag blundade och nöp mig i armen. Det gjorde ont vilket tydde på att jag inte drömde. Hade Niall precis sagt att han älskade mig?. Jag bet mig i läppen och återvände till verkligheten. "Kan du svara? Det känns ganska pinsamt annars." sa Niall med en 'jag känner mig obekväm i denna situationen' blick. Jag gick fram och pussade honom på kinden och viskade i hans öra "jag älskar dig också".

Nialls Perspektiv
Ett lyckorus for igenom hela min kropp, från topp till tå och jag log som ett fån. Jag sträckte fram min hand mot Samira som tog den och vi började gå, hand i hand. Vi gick mot min och Zayns lägenhet eftersom vi bestämt att Samira skulle hjälpa mig att packa så att vi kunde vara tillsammans så mycket som möjligt.
När vi kom fram så kom jag på att jag glömt nyckel, så jag plingade på en massa gånger och hoppades att Zayn skulle vara hemma.

Zayns Perspektiv
Jag undrade när Niall skulle komma tillbaka, han kanske hade gått till Samira, men han behövde ju packa. Jag blev nästan lite irriterad på honom, helt utan anledning. Precis då ringde det på dörren, det ville inte sluta att ringa, så jag sprang fram till dörren, öppnade den och skriksjöng "Niall, Niall, din lilla ätmaskin. Nialler, Nialler, nu måste du packa din väska till iiiiiiiiiiirland." När jag sjungit klart min fina sång tittade jag på Niall som stod och tittade lite konstigt på mig. Jag spärrade upp ögonen när jag såg att Niall inte var ensam, utan att Samira stod bredvid honom. Samira hade en ganska chockad min och jag tittade ner i marken. Såklart och typiskt att jag hade skämt ut mig totalt för henne. "Förlåt, jag såg inte dig" sa jag till Samira, som började skratta. Niall hängde på Samiras skrattande och snart låg vi alla tre på golvet och hade ont i magen för vi hade skrattat så mycket. När vårt skratt var slut så gick Niall och Samira in till Nialls rum och innan Niall gick in så stannade han till och gjorde tummen upp medan han log stort. Jag fattade snabbt att han menade att det gick bra mellan han och Samira. Jag gjorde tummen upp tillbaka och fortsatte in i mitt sovrum där jag la ned den sista tröjan jag skulle ha med mig. Nöjt stängde jag väskan, men öppnade den snabbt igen för att lägga in en extra burk med mitt favoritvax. Sedan la jag mig på sängen och gick in på twitter med mobilen. Jag tittade på min egna profil, över tre miljoner följare fanns där, och jag började svara på några tweets från fans för att göra dem glada.

Fyra timmar senare
Samiras perspektiv
"Niall, vi måste åka nu!" ekade Zayns röst. "Vill du följa med till flygplatsen?" frågade Niall och jag nickade försiktigt mot honom. Vi gick ut genom dörren och Niall tog tag i min hand. Inne i bilen som väntade satt Louis, Harry, Liam och Paul.
Vi alla satt tysta under bilresan och när vi kom fram kände jag en tår som försökte tränga sig fram. Jag torkade snabbt bort den och tog Nialls hand. Det var inga av One Directions fans på flygplatsen vad man kunde se, vilket jag själv tyckte var skönt, för då kunde jag ta farväl av killarna i lugn och ro. Det var knappt någon kö vid incheckningen, så efter allt för kort tid var det dags för killarna att gå genom säkerhetskontrollen. "Jag kommer sakna dig, Samira!" sa Niall "Jag kommer att sakna dig ännu mer" svarade jag och gav Niall en stor, varm kram som han besvarade. Det var sista gången på länge som jag skulle få dra in hans underbara doft. Jag sa Hejdå till de andra killarna med varsin kram och innan de försvann kom Niall tillbaka och gav mig en puss på munnen. Jag log och kramade honom för sista gången på en hel vecka.
Nialls ryggtavla försvann längre och längre bort.
"Vem är du?" "Känner du OneDirection" "Dejtar du Niall?" En skara på åtta tjejer tittade ilsket på mig. De var alla kraftigt översminkade och pratade i en ton som sa: 'Här bestämmer jag'. "Men svara då!" sa en blond tjej kaxigt. Vad skulle jag svara? Panikslaget tittade jag mig omkring, men insåg snabbt jag var omringad av tjejerna.

- - -

Kapitel 13, varsågoda! :)
Förresten följ gärna min novell på bloglovin! Länk i menyn eller så söker du bara på http://Onenovdirection.blogg.se/
X