•OneNovDirection•

[FRÅN OCH MED NU SÅ KOMMER ALLT ATT VARA PÅ SVENSKA, NÄR ALLA TÄNKER OCH NÄR ALLA PRATAR, JA ALLT HELT ENKELT :)]


Föregående: (Nialls Perspektiv) Innan jag somnade tänkte jag på Samira. Vad var det som var så speciellt med henne? Jag visste inte, men varje gång jag blundade så kom en bild av henne upp, då hon log.
Jag tänkte på dagen och var nästan glad för att Samira svimmat, annars hade jag nog aldrig mött henne.
Tillslut somnade jag.

- - -

Samiras perspektiv

Sakta öppnade jag ögonen. En solstråle hade bländat mig och jag hade vaknat. Klockan visade 09:03 så jag bestämde mig för att gå upp. Jag släpade mig upp från min sköna dubbelsäng. När jag öppnade min Walk in Closet, blev jag extra glad då jag tänkte att jag skulle bo i detta fina rum, med min Walk in Closet i ett helt år. Elise skulle få bo Henke under året och jag antog att hon tyckte om det, eftersom Henke var Elises drömprins. Ur min garderob tog jag ett par jeansshorts med hål och ett slappt rött linne. Idag skulle vi bara chilla, och kanske shoppa lite, vi alla ville ta det lite lugnt efter allt som hänt föregående dag.
Morgonen segade fram och efter lunch gick vi ut och till Caféet där Johannas kompis Vilma jobbade. Henke åkte till några kompisar. "Heyy, tjejer" sa Vilma när vi kom in. Hon log stort och såg ut att vara på gott humör. "Hej Vilma" svarade vi alla i kör. "Jag ska bara fixa så att jag får min rast nu" sa Vilma och gick in bakom kassans draperier. När hon kommit ut satte vi oss i varsin fåtölj och vi började berätta vad som hänt oss föregående dag. "På morgonen, hade jag bestämt mig för att gå lite på Londons gator, när jag gått ett tag gick jag in på ett Cafée och när gick ut igen lite senare föll jag." började jag berätta och fortsatte sedan.
"Jag rullade nedåt. Jag har fått berättat att det var en trappa jag föll nedåt från. Iallafall så
svimmade jag." Vilma tittade på mig med uppspärrade ögon. "Svimmade, vad läskigt!"
"Sedan vaknade jag upp, i ett sovrum. Det var en kille som burit mig hem till honom, så att jag skulle kunna vakna upp lite trevligare än under en stentrappa." Sa jag. Johanna såg ut som hon snart skulle spricka av allt hon ville säga. "Killen som hjälpt henne är Niall Horan!" hon sa det i ett andetag. När Vilma såg ut att inte ha fattat någonting, fortsatte Elise. "Han är med i världens kändaste pojkband, One direction." "Ahaa, jag har faktiskt hört om dem!" sa Vilma och såg glad ut.
Elise och Johanna berättade för Vilma om när de träffat killarna och Vilma lyssnade tålmodigt. Jag tittade på min rosa JetSet klocka som visade 15.00, vart hade all tid försvunnit? "Niall ska hämta mig om en och en halvtimma, så jag måste hem och fixa mig!" halvskrek jag. Visserligen skulle jag bara lämna tillbaka Nialls onepiece, men eftersom han frågade om jag ville vara med honom på eftermiddagen så tackade jag inte direkt nej.
"Hittar du Själv?" frågade Johanna och väckte mig ur mina tankar.
"Ja, det gör jag nog" sa jag och reste mig från fåtöljen.
"Vi ses sen då" sa Johanna och de andra sa Hejdå. Det skulle ta tjugo minuter att gå, om jag skulle lita på mitt ganska bra lokalsinne och min magkänsla.
Tjugo minuter senare var jag mycket riktigt framme vid lägenhetshuset. Jag slog portkoden 1859 och tog hissen, sedan låste jag upp och gick in i Johannas lägenhet. I min Walk in Closet bytte jag helt outfit. Jag tog ett par tights och en ljusgrön oversize tröja. Sedan gick jag till badrummet, sminkade mig och plattade håret. Jag la även fram Nialls USA onepiece innan jag tittade på klockan som visade tio över fyra, så jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Jag började följa One Direction killarna och skrev en tweet.
@SamiraEmelinda I'm glad That I forgot to give Your OnePiece back! ;)
Sedan satte jag på mig ett par av mina converse och gick ut för att vänta på Niall. Sedan var jag tvungen att gå tillbaka, eftersom jag såklart glömt min väska och Nialls onePiece. Precis när jag stängt porten för andra gången, såg jag en bil med tonade svarta rutor komma och Niall som satt i förarsätet gick runt och öppnade dörren åt mig. "Vilken gentleman!" sa jag och steg in i bilen medan Niall log sitt bländande leende. "Vad ska vi göra?" frågade jag Niall när vi satt oss ner. Han fick något lurigt i blicken och tog av sig sin Luvtröja som han hade på sig, sedan satte han fast den som en ögonbindel framför mina ögon. Jag ville verkligen se var vi åkte, så jag tog till taktiken smarthet, "Jag vill inte ha den här ögonbindeln, för då kan jag inte se dina vackra ögon..."
"Bra försök, men du får stå ut, jag kan ju inte heller se dina ögon." det sista sa Niall lite tyst och det var knappt så att jag hörde det.
När vi åkt ett tag, så stannade Niall, gick ut ur bilen, öppnade passagerar dörren och började lossa på ögonbindeln. Jag öppnade ögonen och det jag fick se var det vackraste jag någonsin sätt.

- - -
Sådär! Förlåt att ni fått vänta så länge, men här är kapitel nio, på svenska. Vinnaren av karaktärstävlingen publiceras innan kapitel 10 = Snaart! :)