•OneNovDirection•

Föregående: (Elises perspektiv)
Jag är nog lyckligast på jorden tänkte jag, sedan kom jag på att Samira hade svimmat på morgonen, men när jag såg att hon hade lutat sig tillbaka och såg henne le stort - kunde jag fastställa det. Jag var världens lyckligaste.
- - -
Senare på kvällen

Samiras perspektiv
Vi hade precis kommit hem efter att ha ätit hämtpizza hos killarna. Eftermiddagen hade varit helt underbar. Vi hade pratat om allt mellan himmel och jord med killarna och Niall hade avfyrat leende efter leende. Harry hade gång på gång tittat åt mitt håll med en lite irriterad blick. Han tyckte väl att jag förstörde hans dag. Innan vi åkte hem hade vi bytt nummer med varandra. Henke hade nog trivts ganska bra hos dem, de var ju killar som var i hans ålder, runt 19.

"Igår när jag ringde mamma, sa hon att vi skulle ringa till dem på Skype, både dina och mina föräldrar ville säga något till oss." jag tittade förvånat mot Elise som sagt det och gick in i mitt rum för att hämta min vita mac.
Vi satte oss i Johannas soffa och Elise loggade in.
Elises mamma var inne på Skype, så vi ringde henne och bara efter första tonen så svarade hon. "Hej tjejer!" vi klickade så att hon kunde se oss och vi såg henne. Båda Elises föräldrar och mina föräldrar var på andra sidan om data skärmen och log mot oss.
"Vi har något att berätta" sa pappa med en väldigt högtidlig röst. Han brukade låta så när han skulle få en bok tryckt av ett förlag, eftersom han är författare.
"Men säg då!" sa Elise otåligt och jag kände samma sak.
"Har det hänt något?" frågade jag när inget svar kom. Jag hörde mamma fnissa till och Elises mamma började prata.
"Jo, eftersom ni nu är så stora" började hon. Vad skulle komma nu, detta samtalet skulle nog kunna leda vart som helst.
"Vi har bestämt oss att ni ska få bo ett år utomlands, och gå trean där." Jag och Elise jublade. Detta hade vi velat hur länge som helst, men eftersom vi inte än var arton och bodde hemma, så hade våra föräldrar inte gått med på det.
"Vi har bestämt ställe och sätt till så att ni får bra boende där. Man kan säga att ni ska vara inneboende." Nu återstod bara att se vilket ställe de bestämt. Jag och Elise höll i varandras händer och jag bestämde mig för att ha ett bra pokerface om jag inte gillade landet de valt.
"Stället heter kalsköping och är På.... Grönland" sa Elises pappa. Mitt pokerface sprack upp ganska fort och jag hade nog samma konstiga, förvånade, smått irriterade ansikte som Elise.
"Grönland?" sa Elise och suckade, "varför valde ni Grönland?"
Jag höll med henne till 110 % varför valde de Grönland av alla ställen där det typ är is hela tiden och man går med konstiga kläder. "Vad vet ni egentligen om Grönland?" sa Elises mamma i ett försök att lugna ner oss.
"Att det är is hela tiden och att människorna eller eskimoerna som bor där har konstiga kläder, har ni helt glömt bort att jag går Design inriktning och att Samira går Musikinriktning" sa Elise med en irriterad röst. Vi hade kommunicerat med telepati, så hon hade läst mina tankar.
"Okej då, ni ska inte vara på grönland." sa mamma tillslut. "Vilket roligt skämt!" sa jag småsurt. Jag och Elise måste ha sett ut som treårigar - för vi hade nu släppt varandras händer och hade armarna i kors över bröstet. Elises armar smälte nästan in i tröjan hon hade och jag hade på fortfarande på mig Nialls onepiece. Jag log lite när jag kom på att det var en väldigt bra ursäkt att få träffa honom igen. "Är du inte glad?" frågade Elise mig och väckte upp mig från mina tankar. Elise strålade av glädje. "Varför skulle jag vara glad?" frågade jag dumt. "HÖRDE DU INTE??? VI SKA JU PLUGGA HÄR I LONDON!!" skrek Elise. Såklart hade jag missat vart vi skulle vara när jag varit insjunken i mina tankar. Jag gjorde ett litet glädjeskrik och hoppade upp från soffan jag suttit i. Johanna kom in i rummet och hon frågade "Blev ni glada?" "JAAA!!!" skrek jag och Elise i kör. London var ju jättebra med tanke på vad våra föräldrar annars kunde valt. Dessutom bodde några speciella killar i denna staden som vi ville lära känna bra...
"Men det ska bli tråkigt att flytta härifrån sen" sa jag. Johanna såg förvånad ut: "Flytta härifrån?" "Ja, våra föräldrar sa ju att vi skulle bo inneboende hos några" fortsatte jag. Johannas ansikte sprack upp i ett leende och hon sa glatt: "Men det är ju oss ni ska bo inneboende hos!!!" Jag puttade till Elise i sidan - vi tänkte på samma sak - Henke. Elise tittade ner i marken och rodnade medan jag sprang fram till Johanna och kramade henne hårt. Hon kändes som en storasyster, fast hon bara var två månader äldre än mig. Då kom jag fyllde år om tre veckor- alltså fyllde arton, talet man längtade efter att fylla.
"Hur har er andra dag här i London varit då?" frågade Johanna. "Underbar, Bäst, Otrolig och ännu mer bäst" svarade jag och log åt allt som hänt under dagen. "Har du helt glömt bort att du svimmade?" frågade Johanna halvt allvarlig och halvt skrattandes. "Ja!" svarade jag och skrattade lite, jag hade faktiskt glömt bort att jag svimmat, vilket tydde på att resten av dagen varit bra eftersom den fått mig att glömma. "Jag ska bara ringa Niall för att säga att jag har hans OnePiece" sa jag och innan jag gick ut ur rummet puttade Elise till mig i sidan, precis som jag gjort på henne innan.

- - -
Så, inte jättelångt kapitel, men så mycket jag hann :) hann inte läsa igenom så det kan finnas småfel..
Orkade inte vänta på fem kommentarer ;) ni som kommenterat räckte för att göra mig glad :D
TYCKER NI ATT JAG SKA HA EN TÄVLING OM ATT VARA MED I NOVELLEN? SKRIV VAD NI TYCKER!
X kram