•OneNovDirection•

Föregående: (Elises Perspektiv)
När filmen tog slut kände jag mig riktigt trött, så jag gick och la mig direkt. Jag tror jag sov tio sekunder efter att jag nuddat den bekväma dubbelsängen.
Plötsligt fick jag något mycket kallt över mig.

---
Jag satte mig fort upp i sängen och det tog inte många sekunder att inse att jag var helt genomblöt. Utanför fönstret var det ljust. Jag tittade på klockan och såg att den var 11:13. Det hade känts som det gått tio sekunder från när jag somnade till jag vaknade, men i själva verket hade det gått tio timmar. Jag gnuggade mig i ögonen och bestämde mig för att hämnas på personen som hade hällt kallt vatten över mig. Efter att jag tagit en snabb dusch och klätt på mig min rosa onepiece, gick jag ut till köket. "Vem?" frågade jag när jag kom ut, för vid köksbordet satt både Henke och Johanna. När ingen svarade tänkte jag att hämnas på båda två, så jag fyllde på hinken som stod på golvet med iskallt vatten. Varken Henke eller Johanna hann reagera, så några sekunder senare var de helt genomblöta och jag log nöjt.
"Sover Samira?" frågade jag
"Nej, hon gick ut för nå'n timme sedan". Svarade den genomblöta Johanna.

Samiras perspektiv
Jag valde mina havsblåa converse och gick ut genom dörren. Jag hade sagt till Johanna att jag skulle ut på stan eftersom jag ville ta vara på tiden här i London och inte slösa på tiden genom att vänta på min Sömntuta till bästavän.
När jag tagit trapporna och öppnat porten till våningshuset kom jag ut.
Utanför sken solen, så jag bestämde mig för att ta en promenad. Jag kunde alltid använda min mobil om jag tappade bort mig.
När jag gått ett tag hade jag kommit till det stället där vi hade ätit lunch dagen innan. Jag beslutade mig för att stanna där och äta lite fika som skulle bli min frukost.
"Can I have a coffee and a chocolate muffin, please" sa jag till tjejen som satt bakom disken. Hon gav mig vad jag beställt och jag betalade. Sedan gick jag och satte mig vid ett bord och började smutta på min kaffe och äta på min muffin.
Det var faktiskt väldigt gott så innan jag gick ut från Caféet gick jag fram till kassan och lämnade fram lite pengar och sa: "Can you give this to the one who has made the chocolate muffins, they were very good and tasty!"
Kassörskan tittade lite generat upp och sedan sa hon försiktigt: "Actually I have made them" "Then I'll give them to you" sa jag och log samtidigt som jag räckte fram pengarna. "Thank you so much" sa kassörskan och log tillbaka.
När jag kommit ut ur Caféet tittade jag upp i himlen medan jag gick för att se om jag kunde hitta något moln. Men -Inte ett moln så långt ögat kan nå- som sången säger. Det skulle nog bli strålande sol hela dagen. Jag fortsatte att titta upp medan jag tog ett till steg. Plötsligt snavade jag på något och föll framåt. Jag rullade nedåt mot något som var hårt och så föll jag till marken med en hård smäll. Jag tittade förfärat ner i marken när jag insåg att jag skulle landa med ansiktet först. Sedan blev allt svart.
----
Kort kapitel, men det var för att det skulle sluta som det gjorde.. Dessutom blev det ju ett extra kapitel - två kapitel på en dag är ju bra :) kommentera!
Vad tror du kommer hända?