•OneNovDirection•

Föregående: (Samira:s Perspektiv) Självklart så började alla ta av sig sina bälten sekunden efter flygvärdinnan slutat prata. Vi tog vårt handbagage och kom ut i den och andades in den Londons luft. Äntligen var vi framme.

-----
Vi tog snabbt ner vårt handbagage och jag, Elise, Maya och Carolina var bland de första att gå ut ur flygplanet, och när vi kom ut tog vi den första bussen som inte ens var halvfull.
När vi hade gått av bussen och var på väg in mot flygplatsen började Elise helt plötsligt att skratta och jag tittade konstigt på henne medan jag tänkte att hon måste ha skrattat åt något speciellt. Jag skulle precis öppna munnen för att fråga vad hon skrattat åt, men Maya hann före mig: "Vad skrattar du åt för något?"

Elises perspektiv
När vi klivit av den blå bussen, började jag att skratta. Jag såg att Samira tittade lite förundrat på mig och började öppna sin mun för att prata, men Maya "avbröt" henne: "Vad skrattar du åt för något?" "Det är bara så skönt att vi är framme, det här har ju varit vår dröm så länge!" svaret vände jag till Samira efterssom jag visste att hon skulle ställt samma fråga.
När vi kom in i flygplatsen var det massa skyltar och reklamer till olika saker överallt. Vi följde efter Maya som snabbt och smidigt ledde oss fram till rullbandet där resenärerna från Sveriges resväskor redan hade börjat komma. Jag tittade förvånat på Samira och hon tittade likadant tillbaka, det var verkligen organiserat på denna flygplats!
Tio minuter senare hade vi fått alla tre resväskor, sagt hejdå till Maya och Carolina och följa EXIT skyltarna. Johanna skulle vänta på oss vid Starbucks, så vi gick dit och började vänta på Johanna som ännu inte kommit.
"Ska vi ta något medan vi väntar på att Johanna kommer?" frågade Samira och tittade mot Starbucks kassan. Precis då såg jag Johanna komma småspringandes mot oss så jag nickade åt hennes håll och sa:
"Johanna kommer nu". Samira fick genast ett stort leende på läpparna och sprang fram och mötte Johanna i en kram. Innan jag visste ordet av kramade Johanna mig och jag blev helt blöt. Jag tittade upp och såg att både Samira och Johanna skrattade åt mitt ansiktsuttryck.
Saken blev iallafall bättre när jag såg att Samira och Johanna också var blöta och att det måste regna ute.
"Det regnar ute, va?" frågade jag för att försäkra mig om min misstanke. "Ja, men vi har bil, min brorsa kör" svarade Johanna. När jag hörde hennes röst slog det mig hur mycket jag hade saknat henne, det var verkligen härligt att höra hennes röst i verkligheten och inte bara på Skype och telefon. Samira avbröt mina tankar genom att ruska mig och säga: "Kom nu din thinker, vi ska gå".
Precis utanför flygplatsen stod en svart Audi parkera och inifrån den såg man Johannas bror Henke vinka glatt till oss.
"Oj vad snygg han har blivit" utbrast jag, fast jag inte var medveten att jag sagt det högt förrän Johanna och Samira började fnissa i ett misslyckat försök att vara diskreta.
"Elise, du kanske vill sitta fram" sa Samira och kastade en menande blick på Henke.
Jag räckte ut tungan åt henne tillbaka, men satte mig fram i passagerare sätet iallafall.
När vi började åka kunde jag ta mig en närme titt på Henke och han hade verkligen förändrats. Jag undrade för mig själv om han hade flickvän, tills jag kom på mig själv att tänka tanken.
Helt plötsligt vände sig Henke bort från vägen och tittade mot mig följt av att jag snabbt tittade ner. Men det jag hann se var tillräckligt: han hade skimrande gröna ögon som var de vackraste jag sätt. Jag kom på mig att tänka tanken igen, men nu när bilden fanns av hans vackra ögon kunde den inte försvinna från min näthinna.
Vi stannade under några lägenheter och jag insåg snabbt att Johanna bodde i någon av lägenheterna där. Johanna hade sagt till oss innan vi åkte att hon bodde själv i sin lägenhet och Henke bodde några lägenheter bort.
Jag, Johanna och Samira skulle ta hissen med alla våra väskor och Henke valde att ta trapporna. "Vi gör en tävling och ser vad som går fortast trapporna eller hissen" föreslog Henke och vi nickade till svar. Innan hissdörrarna stängdes blinkade han diskret åt mitt håll. HAN BLINKADE ÅT MIG!!!
Samira måste ha märkt min glädje för Samira formade ett hjärta av sina händer och tittade menade på mig. Jag himlade åt henne som svar men jag var glad att Johanna inte märkt något.
När hissdörrarna öppnades stod Henke utanför hoppandes upp och ner medan han sa: "Jag vann, Jag vann, Jag vann, Jaaag vaaann!" "Vi fattar" sa Johanna, vad sött Tänkte jag.

Samira:s Perspektiv
Vi stod i hissen och jag skulle precis trycka på 4:an som Johanna sagt att vi skulle till, när Henke föreslog att vi skulle göra en tävling om hissen eller trapporna gick fortast. Vi nickade stumt till svar och när vi stod i hissen såg jag att Elise såg väldigt glad ut. Efter de 8 åren jag varit bästakompis med Elise, insåg jag ganska fort att det var Henke, alltså att hon gillade honom. Jag kände för att reta henne såg jag formade ett hjärta med händerna och tittade menande på henne och hon gjorde ett misslyckat försök att himla med ögonen tillbaka.
Kort därpå öppnades hissdörrarna och Henke stod utanför hoppandes och skrikandes att han hade vunnit. "Vi fattar" sa Johanna.
Vi gick in i lägenheten som verkligen var jättefin. Henke följde med in för att hjälpa oss med våra väskor, han var verkligen en snäll brorsa. Vi gick och satte oss i skinnsoffan i Johannas vardagsrum och då sa Johanna: "Jag har bara ett gästrum, men eftersom Henke också har ett tänkte jag att någon av er kanske skulle kunna sova där.." "Om det är okej" la hon sedan till och log lite osäkert mot oss. "Det går bra, får jag bara prata lite med Elise? I enrum" svarade jag och Elise följde efter mig till köket.
"Du gillar honom, eller hur?" frågade jag Elise som nickade tillbaka lite generat.
"Isåfall är detta din chans" fortsatte jag och tryckte till hennes axel lite lätt. Elise log stort men på vägen tillbaka till köket behärskade hon sig.
"Elise bor hos Henke" sa jag. "Villkoret var att hon skulle få mina gamla converse" jag mötte Elises blick och hon tittade tacksamt på mig för att jag inte sagt något hon ansåg pinsamt.
"Kommer du då så kan jag visa dig ditt rum!" sa Henke till Elise som sakta men säkert följde efter honom, eller var det kanske snabbt men osäkert?
I varje fall så visade Johanna mitt rum och det var helt fantastiskt. Väggarna var i lila toner och det fanns en stor dubbelsäng. Än hade det bästa inte kommit, Johanna gick fram till en dörr och öppnade den. Därinne fanns en toalett med dusch. Sedan öppnade Johanna den andra dörren. Där var rummet mycket större, det tog ett tag innan jag hade fattat vad det var: en Walk In Closet.
Jag kunde inte prata för att jag var så chockad och glad så istället tog jag ett steg fram och kramade om Johanna hårt.
Jag lyckades tillslut få fram tre ord: "Du är bäst!" Johanna log med hela kroppen.

--------
Sådär :), killarna kommer in snart (Det kommer att vara bättre uppdatering på helger än på vardagar, så ni vet).
Skriv gärna vad du tycker och ge feedback!