•OneNovDirection•

Föregående: (Elises Perspektiv)
"Va? vilket spökhus" svarade Henke. Jag tittade förvånat på honom. Var det inte han som så gärna ville dra med mig till spökhuset nyss. Det enda han gjorde var att stirra på Therese.

- - -

Efter ett tag gick vi in till spökhuset. Man skulle gå två och två så först gick Therese och hennes lillebror Max som hon varit med själv och sett första delen av museet. Sedan gick Johanna och Samira och tillsist jag och Henke. Vi gick in och jag kände rädslan komma krypandes upp över ryggraden. "Om inte du vill att jag ska skrika hela tiden får du ta min hand" sa jag till Henke. Han tog min hand och jag höll den hårt. Vi kom till en vaxdocka som såg ganska läskig ut och när vi var förbi den pustade jag ut lite. Bakom oss hörde jag någon som tog tunga andetag. Jag vände mig om och där stod den som jag trott var vaxdockan en decimeter från mig. Jag skrek ett högt skrik och tog ett fastare grepp om Henkes hand. "Jag kommer dö!" viskade jag och Henke la lugnande en hand på min axel. "Nej det kommer du inte, andas lugnt." Jag önskade att han skulle ha kvar handen på min axel för alltid.
Flera hundra skrik och hårda handtryckningar med naglar som Henke fick härda ut, var spökhuset äntligen slut. Utanför stod Samira och skrattade åt mitt förmodligen väldigt roliga ansiktsuttryck. "Jag behöver en stor mjukglass" sa jag och tittade på Samira. Jag hade lagt armarna i kors och försökte låta som ett litet barn. "Jag med" instämde Thereses lillebror och ställde sig bredvid mig, med armarna i kors över bröstet han med. Han var säkert bara nio år och hur söt som helst. "Jag kan väl bjuda er på det då, era treåringar" svarade Samira och skrattade. Vi gick till ett glasställe i närheten som Henke pekat ut och vi satte oss ner för att äta. Jag tog glass och isthe, med melonsmak förstås. "Är inte det där väldigt sött?" frågade Henke och tittade menande på mitt isthe. "Jo, men inte lika sött som du!" svarade min mun. Andra gången idag, bravo Elise, din mun vill tydligen inte lyda dig när du pratar med Henke.
Men Henke, han hade inte ens lyssnat på mitt svar. Han satt och tittade på Therese. Igen. Vad var så speciellt med henne? Jag trängde bort tankarna, jag var bara avundsjuk på Therese, för hon verkade ha det perfekt, okej jag kände henne inte, men ändå.
"Får jag smaka?" det var Max röst, Thereses lillebror. Han tittade med stora ögon på mitt isthe. "Visst sötnos" svarade jag. "Jag är faktiskt stor!" sa Max mellan klunkarna, söt var bara förnamnet.
Henke tittade fortfarande på Therese, jag ville verkligen få reda på varför, men av någon anledning kändes det fel att fråga. Therese tittade på Henke och för en sekund möttes deras blickar, varpå båda snabbt tittade på alla andra ställen utom varandra. Jag suckade, tillsist tog jag allt mitt mod, drog Henke i tröjan och öppnade min mun. Jag stängde den snabbt igen, vad skulle jag säga? 'Jo, jag tror jag är kär i dig och det är ganska jobbigt när du kollar på Therese hela tiden, så jag undrar om du kunde titta lite mer på mig?' Så kunde man inte säga. "Vad?" Henke vände sig om, han lät nästan lite irriterad. "Det var inget" svarade jag och Henke vände sig tillbaka med blicken mot Therese. Jag blev lite sårad, faktiskt, att han inte frågat vad det var jag ville säga, när jag svarat så fort. Han gillar inte dig Elise, inse fakta, han vill ha snygga tjejer som är i hans ålder, inte nästan två år yngre. Skärp dig sa jag till mig själv i mitt huvud. Egentligen visste jag inget om vad Henke tyckte eller tänkte. Det enda jag visste vad att han tittat på Therese en gång för mycket för min smak.

- - -
lite rörigt kanske, men här har ni kapitel 17! Ett kapitel helt ur Elises perspektiv.
Therese, du kanske inte har en lillebror, om du har det heter han antagligen inte Max, men hoppas det är OK iallafall ;)

Tack för alla fina kommentarer jag fått, det värmer! X