•OneNovDirection•

Föregående: (Samiras perspektiv)
När vi åkt ett tag, så stannade Niall, gick ut ur bilen, öppnade passagerar dörren och började lossa på ögonbindeln. Jag öppnade ögonen och det jag fick se var det vackraste jag någonsin sätt.
- - -
Genom bilens fönsterruta såg man vattnet. Jag gick ut ur bilen och tittade ut över den fantastiska utsikten, vi stod på en höjd, så man såg allt bra. Bakom vattnet fanns en skog, som var helt grön. Över vattnet fanns en regnbåge som bredde ut sig ovanför sjön. Sjön var helt stilla och blänkte i solens reflexer, som stod fortfarande stod högt upp på himlen. I floden fanns också vackra näckrosor på olika ställen som förgyllde utsikten. Det hela såg ut som det vackraste tropiska vykortet i affären. När jag tillslut kunde slita blicken från utsikten tittade jag på Niall, som log lite.
"Wow! Vilken plats." sa jag och hans leende blev bredare. Vi satte oss ner på en utsiktsbänk och Niall sa:
"Jag brukar åka hit när jag är nedstämd, jag älskar den här utsikten."
"Den är underbar, den liknar definitivt inte resten av London." sa jag
"Vi är faktiskt lite utanför London nu" svarade Niall och jag log. Jag undrade varför han tagit mig till den här underbara platsen, men jag visste inte om jag vågade fråga.

Nialls perspektiv
Samira tittade ut över vattnet och hade ett leende på läpparna. Hon var så vacker när hon log. "Ehm.." började jag. Det var inte likt mig att vara osäker, men nu var jag det. Harry hade haft rätt när han sagt att jag gillade Samira, även fast jag inte kände henne särskilt bra.
"Ehm, vad?" frågade Samira nyfiket.
"Ee, jo jag undrar bara om du vill stanna kvar här och äta middag med mig här i närheten ikväll" sa jag försiktigt. "Om du inte har något annat för dig såklart" la jag snabbt till. Hela jag hoppades att hon skulle svara Ja.

Samiras Perspektiv
"Ehm..." Niall avbröt mig ur mina tankar och jag tittade nyfiket på honom.
"Ehm, vad?" frågade jag.
"Ee, jo jag undrar bara om du vill stanna kvar här och äta middag med mig här i närheten ikväll, om du inte har något annat för dig såklart." sa Niall.
Jag stannade upp. Hade Niall precis bjudit ut mig på middag eller drömde jag? Niall hade ett lite osäkert ansiktsuttryck, han var riktigt söt med sina osäkra ögon. "Det är klart jag vill!" Niall sken upp och satte sig rakare i ryggen. Egentligen så hade vi tjejer tänkt att ha myskväll, men en middag med Niall Horan gick nog före. Jag tog upp min mobil för att smsa Elise att jag skulle äta med Niall.

*Jag äter middag med Niall ikväll, hoppas att det är okej :)<3*

Elise svarade direkt.

*Okej sweetie, vi ses sen <3 (Lycka till)*

Niall tittade lite frågande på mig, och jag sa att jag sms:ade till Elise att jag skulle äta med honom. När vi suttit på bänken ett tag reste Niall sig upp och sträckte fram sin hand för att hjälpa mig upp. Jag tog handen, men släppte inte när jag kommit upp från bänken. Niall tittade först förvånat på mig, men sedan såg jag att han log. Vi släppte inte varandras händer förrän när vi gick in på varsin sida av bilen, men när vi satt oss ner så startade Niall inte bilen direkt. Niall tittade in i mina ögon och jag drunknade i hans. "Jag är jätteglad att jag träffade dig!" sa Niall och jag såg att han menat vad han sagt.
"Och jag är jätteglad att jag träffat dig!" sa jag. Vi flätade ihop våra händer, och det kändes helt rätt. En stund senare lossade Niall försiktigt sin hand och började backa bilen. Efter bara två minuter så var vi framme vid ett hus som jag antog var restaurangen. Huset var av betong och hade svarta knutar. Vi gick ut ur bilen och in i betonghuset, som mycket riktigt var en restaurang. Vi kom fram till disken och till killen bakom kassan sa Niall:
"Jag har bokat bord i namnet Horan". Killen ledde oss fram till ett bord för två och gav oss varsin meny. På bordet fanns två tända ljus och det såg väldigt mysigt ut.
"Vad vill du ha?" frågade Niall när vi hade satt oss ner.
"Jag tar det som du tar" svarade jag. Det fanns jättemånga olika rätter och alla var ganska dyra, eftersom det här verkade vara en ganska lyxig restaurang. Niall beställde till oss när en servitör kom, men jag uppfattade inte vad han beställde.

Nialls Perspektiv
Jag hade beställt entrecote och potatis av servitören så nu satt jag och Samira och väntade på att maten skulle komma. Vi hade skippat att ta förrätt. Samira visste inte det, men det var för att vi skulle hinna se hela den vackra solnedgången över vattnet.
Jag tänkte på tidigare, när hade vi flätat ihop varandras händer. Jag visste inte hur Samira hade känt, men jag hade iallafall gillat det.
"Niall.." sa Samira, lite utdragande och jag kom tillbaka till verkligheten.
"Vad är det?" svarade jag lite nyfiket.
"Varför bjöd du mig hit på middag?" Tonfallet var svårt att tolka, men det var iallafall inget irriterad eller ironiskt över det, utan mer glad nyfikenhet.
"För att jag tycker att du är speciell, när jag såg dig igår, när du var där stilla under stentrappan, kändes det som om du hela tiden hade funnits i mitt liv. Jag blev lite rädd när du bara låg där stilla. Som om du vore död." svarade jag. Det var verkligen svårt att förklara, men när jag först sett Samira kändes det verkligen som om att jag hade känt henne hela livet.
Samira böjde sig fram mot mig.
"Du är speciell du med" viskade hon och jag kände att jag log.

- -
Förlåt för långtråkigt i slutet, men jag hade INGEN inspiration (i slutet)
Ett kapitel iaf, hur tror ni att det kommer gå för Samira och Niall?