•OneNovDirection•

Föregående: (Samiras perspektiv)
När konserten var slut en timma senare blev vi upphämtade av limousinen igen. Killarna anslöt sig till oss efter att ha gått igenom ett hav av fans.oon
Så fort Niall kom in i limousinen kysste jag honom och viskade sedan i hans öra. "Jag älskar dig!"

             - - -

Elises perspektiv 
Jag och Henke hade gått upp till lägenheten där vi bodde för att "lämna några saker" innan vi skulle gå tillbaka till de andra igen.
 "Sätt dig här!" uppmanade Henke mig när jag var påväg till mitt rum. Självklart vände jag och satte mig i Henkes knä. Han pillade med mitt hår och jag log mot honom. Allt var perfekt med den här killen och det fanns tusentals fjärilar som fladdrade omkring i min mage. Hans ögon var fästa vid mig och mina armar drogs som magneter runt honom. Jag pussade honom mjukt på pannan och han log. "Jag kan inte fatta att du gillar mig lika mycket som jag gillar dig!" viskade jag i hans öra. "Jag kan inte fatta att DU gillar mig lika mycket som jag gillar dig!" svarade han och kysste mig.
 Jag ville aldrig släppa honom. Det var i hans famn som jag trivdes som bäst. "Vad tycker du om att vi går ut med det officiellt?" skämtade Henke. One direction killarna snackade ganska ofta om ifall man skulle gå ut officiellt med ett förhållande, alltså så att flickvännen blev lite känd, men kunde även få en massa hat. Ibland när vi varit ute, så hade folk känt igen Samira, men ibland även mig av någon konstig anledning.
 Jag boxade till Henke löst i magen men jag blev sedan allvarlig. "Ser du mig som din flickvän?" frågade jag och Henke nickade och såg mig djupt in i ögonen. "Om Du vill" Jag log och nickade. Mina ögon tindrade säkert som ett barns på julafton. "Skäms du inte över att jag är yngre?" frågade jag Henke försiktigt varpå han tydligt skakade på huvudet. "Du skulle kunna vara femton, och jag skulle inte bry mig. Du är den vackraste personen jag någonsin träffat och jag vill att du ska veta det." mitt hjärta slog en volt och jag kysste Henke långsamt. "Vi kan väl berätta för alla då!" sa Henke och jag nickade. Vi reste oss upp och gick ut hand i hand, men släppte innan vi gick in i Johannas lägenhet, vi ville ju inte att de skulle bli så chockade att de ramlade baklänges.
När vi kom in såg alla ut att ha det trevligt. Alla som hade firat Samira under dagenvar kvar, utom mina och hennes familjer som hade åkt hem till Sverige för att jobba. 
Henke harklade sig och samtliga ansikten vände sig mot oss. "Jo, vi har någonting att berätta..." började Henke. "...det här." Han vände sig mot mig och tryckte mjukt sina läppar mot mina. "Låt mig presentera Elise, min flickvän." Alla tittade chockat på oss, utom Samira då, som log nöjt. Johanna såg ut som hon träffat utomjordingar. "Min bror och bästavän" konstaterade Johanna. Sedan skrattade hon lite och log. "Ni är som gjorda för varandra!" sa hon och mitt leende blev bredare.
             
Louis perspektiv 
Jag kände min mobil vibrera och jag tog upp den ur mina chinos. "Eleanor<3" stod det på skärmen och jag övervägde för en sekund att klicka på röd lur. Men sedan höll jag upp mobilen för de andra så de skulle se varför jag gick ut. 
"Hej sweetie!" svarade jag. "Louis, vi måste prata!" Eleanor hade en vass ton som skar som en kniv i bröstet för varje ord hon sa. "Men vi pratar ju nu." försökte jag försiktigt, men Eleanors vassa ton blev bara vassare. "Vi måste prata mellan fyra ögon, i kväll" jag svalde. "Kan vi inte prata imorgon, jag är hos Johanna nu, vi firar Samira som fyllt arton."
 Jag hörde hur Eleanor drog efter andan. "Och det väljer du framför mig? En random tjej som fyller arton framför mig, din flickvän?" "Herregud Eleanor, man fyller inte arton varje dag, och Samira är en av mina bästa vänner!"
 "Jag kommer till Johannas lägenhet, nu" svarade Eleanor och klickade mig.
 Vad var det med henne? Hela världen kretsade ju inte runt henne, även om det var vad hon ville. Jag gick i Johannas lägenhet igen med en klump i halsen och en väldigt irriterad känsla. 
"Vad är det, Louis?" frågade Therese mig mjukt och kramade mig. Jag slet mig ur kramen och mumlade "inget". 
Therese bytte ett ögonkast med Samira, som genast såg lite ledsnare ut. Jag ångrade vad jag gjort och kramade Therese medan sa "Förlåt, jag är irriterad på Eleanor och tog ut det över dig, jag skulle inte gjort det."
Therese såg genast ut att vara bättre till mods, så jag fortsatte till Harry. När jag kom fram till Harry drog jag in honom i ett hörn. "Eleanor kommer snart, vad ska jag göra?" Harry tittade med en förvånad min upp och öppnade munnen när dörren smällde upp och en fixad Eleanor blev synlig. Jag sprang till dörren, log ett ursäktande leende mot alla som tittade och stängde dörren bakom oss. "Louis, äntligen möts vi igen" sa Eleanor och jag rös till, hon lät precis som den onda när den möter den goda i filmer, sliskig och målmedveten. "Varför måste vi prata?" frågade jag i normal samtalston. Eleanors ögon smalnade "Varför måste vi prataaa" imiterade hon mig med en konstig röst. Sedan blev hennes röst tack och lov normal. "Louis, jag tror att du inte vill träffa mig länge på samma sätt. Gnistan mellan oss finns inte längre." Jag nickade "Ja, du har nog rätt, det är bäst att vi går skilda vägar." sa jag och mötte hennes ögon. Eleanor blinkade, först trodde jag att det var av frustration, men sedan insåg jag att hon blinkade bort tårar. Jag gick fram och höll mina armar om henne, men kände mig lika stel som när man kramar en lärare på en skolavslutning. Plötsligt fick jag en konstig känsla. Det kändes som Eleanor var ett fan som försökte blinka bort tårarna som kom när hon träffat oss, men inte ville visa sig svag. 
Jag kysste henne på pannan och backade sedan långsamt. "Tyvärr så älskar jag dig inte mer, det är slut." Jag hörde själv hur ynklig jag lät och kunde inte hjälpa att en ensam tår rann ner för min kind medan jag tittade på Eleanor. Tjejen som jag till och med trodde att jag skulle gifta mig med, men nu kände jag bara något kallt när jag såg henne.
Jag gick in igen och gjorde på samma sätt som Henke och Elise gjort, harklade mig och sa att jag hade något att berätta. När alla blickar vändes mot mig öppnade jag munnen. "Det är slut mellan mig och Eleanor."

               - - -
Varsågoda, som lovat :)
XX