•OneNovDirection•

Föregående: (Johannas perspektiv) Hela sällskapet tog trapporna och vi öppnade min lägenhetsdörr och började sjunga. "Ja må hon leva" först på svenska då killarna försökte hänga med så gott som möjligt, och sedan på engelska. Vi öppnade Samiras dörr och hon satt upp i sängen med både en chockad min och världens största leende. 
               - - -

Samiras perspektiv 
Jag kunde inte sluta le. Alla som jag verkligen älskade hade kommit hit till London på min födelsedag. Mamma, Pappa, Elise med familj, Therese, Johanna, Henke, Liam, Zayn, Harry, Louis och såklart Niall.
 Elises lillebror kom fram med en tårta där det stod "Grattis på 18 års dagen vår egna Samira" Niall tittade hungrigt på den men behärskade sig när han såg att jag tittade på honom, det var ju trots allt min tårta som verkligen var jättefin. "Vem börjar?" frågade Elise till alla utom mig. Inte förrän det skickades fram ett rosa paket förstod jag att hon syftade på presenterna. Denna var från Elises familj. Jag tog försiktigt loss papperet och såg att det var en parfym som jag bara önskat mig av mamma och pappa, eftersom den var så dyr. "Tack!!!" sa jag och kramade först Elise, sedan hennes föräldrar och bror. "Ni vet inte hur MYCKET jag önskade mig den, men ni hade inte behövt, den var jättedyr!" fortsatte jag. Elises mamma svarade. "Elise visste nog precis hur mycket du ville ha parfymen." Jag skrattade och tittade glatt på Elise. Niall räckte fram ett paket som jag öppnade. Det var en ask med gulddetaljer. Inne i asken fanns en tunn guldkedja med ett hjärta och ett  N på. Jag skrattade inom mig. Det påminde lite high school musical när troy ger Gabriella ett T. Men det här halsbandet var mycket finare. Jag lät Niall sätta på mig halsbandet och kysste honom sedan. Följt av awwanden. Therese räckte fram en påse med två bokstäver som fick mig att le: VS. I Victoria Secret påsen fanns massa fina kläder och saker. Jag gav Therese en stor kram. Nu var det mammas och pappas tur och jag intalade mig själv att inte hoppas för mycket - jag hade ju redan fått en massa dyra saker. Mamma räckte fram ett kort. På kortet var det en bil. Jag kunde känna mitt hjärta dunka hårt i bröstkorgen. Skulle jag få en bil? Ett litet hopp började växa inom mig. Än hade jag inte körkort, men från och med denna dagen kunde jag köra upp och kanske få ett. Sakta vände jag på kortet. "Grattis vår lilla Sammi, att du redan blivit 18 år!  Tiden går verkligen fort när man har roligt." Jag kände igen mammas handstil, samma som år efter år skrev mina födelsedagskort. "Om du visar oss detta kort, så kommer vi att betala ditt körkort som du till och med kommer få försöka ta 'just idag, på din egna bemärkelsedag'. Pussar och Kramar önskar Mamma och pappa!" Jag svalde hårt och hoppades att ingen hörde det. Jag hade verkligen hoppats att få en bil och till och med trott det när jag såg kortet. Tårarna brände bakom ögonlocken. Varför? för att jag var besviken.
Men detta var ju jättebra ändå, ganska många pengar skulle gå besparade om mamma och pappa betalade mitt körkort.
 "Vi hade inte råd, med en bil." sa mamma försiktigt och sorgset. Hon hade genomskådat mig. "Det är lugnt! Tack för presenterna allihopa, de var verkligen jättefina!" sa jag och försökte låta stadig på rösten. "Du har inte öppnat mitt och Johannas paket än!" sa Henke och sträckte fram ett ganska stort paket. Jag öppnade det och det var en massa med paket i olika storlekar och färger. När jag hade öppnat alla fanns en komplett outfit framför mig; gulliga shorts, en blå västblus, en bandeu, tygskor, matchande örhängen, armband och solglasögon. Nu visste jag iallafall vad jag skulle sätta på mig. Jag log stort och kramade om Henke och Johanna.

Louis perspektiv
 Min blick var fäst på tårtan som nu var uppskuren och så fort Samira skulle komma ut efter att ha bytt om, skulle ätas. 
Min blick gled över till Therese och jag log stort. Det var något väldigt lugnt över henne, något som jag verkligen gillade. Mina tankar gick över till Eleanor. När vi hade träffats hade hon genast sett att det var någonting som var fel, det kändes verkligen konstigt, men jag älskade inte henne längre. Vi hade tittat på film och spelat kort, men hon hade kommit på en ursäkt och gått hem efter bara några timmar. Jag suckade tyst. "Vad är det boobear?" frågade Harry som hört min suck. Jag mimade Eleanor som svar och han nickade förstående. Jag hade berättat allting för Harry så fort Eleanor gått hem.

Harrys perspektiv 
Jag hade lite dåligt samvete att jag inte ens hade berättat om mina känslor för Samira för Louis, som jag berättade allt för. Den enda som visste var Zayn. Mitt hjärta hade dunkat hårt av avundsjuka när jag sett Niall ge henne halsbandet. Min högsta önskan var att jag skulle få ge halsbandet med ett H istället för N. Samtidigt ville jag verkligen inte förstöra för Niall.
Samira kom ut genom sin sovrums dör och kläderna hon hade på sig satt perfekt på henne, hon var så vacker. "Du är så vacker!" sa Niall som om han läst mina tankar. Samira kysste honom som tack och jag bet mig själv i kinden, hårt för att se ut som jag inte reagerade. 

Samiras perspektiv
"Har mina föräldrar varit allt för jobbiga?" viskade jag till Niall som skrattade. "Nejdå, de är jättesnälla!" svarade han och log. Jag greppade tag om hans hand och försökte att äta min tårtbit medan jag höll kvar Nialls hand. Vi båda skrattade oss igenom hela fikat (frukosten). Det skulle nog bli en bra artonårsdag iallafall.
 "Samira, vi måste åka nu, till din uppkörning!" sa pappa och jag log mot honom. Jag skulle få köra upp i Henkes Audi som jag kört lite de senaste dagarna. De andra skulle stanna i Johannas lägenhet tills jag och pappa kom tillbaka, efter en förhoppningsvis lyckad uppkörning. Jag vinkade av alla med en massa lyckosparkar och jag satte mig i Henkes bil efter ha kollat att övningskörs skylten var uppsatt. Glatt åkte jag fram till körskolan och pappa bytte plats med den som skulle se om jag klarade uppkörningen.
 
1 Timme senare
"Jag klaradeeeeeeee det!" skrek jag till pappa och han tog tag i mig och snurrade runt som om jag varit tio år yngre. "Jag har tagit körkort på min artonårsda-a-ag!!!!" skriksjöng jag medan jag hoppade runt. Jag log, detta skulle deffenitivt bli en bra artonårsdag. 

             -  -  -
Kapitel 26! Ganska långt faktiskt :) Kommentera nu så får ni nästa del snabbare!