•OneNovDirection•

Föregående: Jag lutade mig över henne och kysste henne mjukt på munnen, som impuls.
När jag kom in i mitt rum bytte jag om till pyjamas och nu tänkte jag inte på Therese längre. I mitt huvud snurrade bara en tanke; Elise, Elise, Elise.
- - -

Elises perspektiv
Jag vaknade upp med ett stort leende, vem älskar inte att vakna upp på rätt sida? I min fina dröm hade Henke kysst mig innan han gick ut ur mitt rum. Det fantastiska med drömmen var att den hade känts väldigt verklig. Nästan lika smidigt som en katt hoppade jag ner från sängen och gick in i duschen. Jag duschade snabbt och valde ett par enkla blåa shorts med en vit blus och några accessoarer och gick sedan till köket för att äta frukost. Vid köksbordet satt Henke och det såg ut som om han var på väg att gå. "Hänger du med och träffar Therese, jag vill säga förlåt till henne och hoppas att hon vill att vi fortfarande ska vara vänner, du vet det jag berättade igår!" Jag nickade som svar. "men jag måste äta något först." fortsatte jag, men Henke sa att jag kunde ta något på Starbucks.

På Starbucks
Jag hade beställt en latte och en bulle och vi hade slagit oss ner vid ett av borden. "Känner du för henne mer än en vän fortfarande?" frågade jag utan att tänka på vad jag sa. "Nej" började Henke med ett finurligt leende. "Jag tänkte över det under natten och insåg att det är någon annan jag gillar mer." Han tittade drömmande ut genom fönstret och jag bet mig hårt i läppen för att inte visa alla känslor av uppgivenhet, sorg och avundsjuka mot personen som Henke gillade. Jag tog en titt på min klocka som visade 10:50 alltså 10 minuter kvar innan vi skulle träffa Therese.

Henkes perspektiv
När jag såg Therese ta stora, ganska självsäkra steg mot oss kändes exakt som tiden då vi varit ett par.
/Jag såg Therese komma och jag log stort. Hennes vackra röda hår fladdrade i vinden. När inte Therese var med kände jag mig tom, som om en del av mig själv saknades. Jag gick fram och gav henne en lång kram och därefter kysste jag henne länge. Sedan räckte jag fram de röda rosorna jag haft med mig till Therese. Hennes vackra leende blev dubbelt så stort och hennes ögon tindrade som om det bodde stjärnor i dem. "Du är så vacker!" sa jag och Therese blev lite rödflammig om kinderna innan hon kastade sig i min famn så plötsligt att jag höll på att tappa balansen. "Jag älskar dig" viskade hon och jag kände att mina mungipor åkte upp ännu mer. Det var här som jag var som lyckligast. I Thereses närhet.\
Jag ruskade på mig och kom tillbaka till verkligheten från min Flashback. Jag mötte Therese i en kram och viskade. "Jag har berättat allting för Elise, hon stöttade mig, och tyckte jag skulle berätta för dig eftersom jag hela tiden har skuldkänslor om det här." Therese nickade mot min axel och log svagt.

"Jag förstår dig, du är förlåten." log Therese när jag berättat hela historien som jag berättat för Elise föregående kväll. Jag kramade om Therese. "Tack!" viskade jag. Det kändes verkligen som jag när som helst skulle kunna lyfta från marken. "Jag har saknat dig!" sa Therese när jag släppt henne. "Jag har saknat dig också!" svarade jag och tittade rakt in i hennes ögon. Det var en behaglig stämning mellan oss. Äntligen var vi vänner igen.

Thereses perspektiv
Jag gick fram och kramade Elise också hon kramade tillbaka vilket gjorde mig glad. När jag träffat henne innan hade hon varit ganska tystlåten men efter blickarna hon gett mig och Henke hade jag förstått att hon gillade honom. Som tack för att hon hade hjälpt Henke att berätta allt för mig bestämde jag för att berätta en sanning som skulle göra henne glad. Så tyst jag kunde viskade jag i Elises öra. "Jag gillar honom bara som kompis, han är din!". Elise log stort och jag kände mig väldigt bra till mods. "Kompisar?" frågade jag leendes. "Definitivt kompisar!" skrattade hon och vi båda ignorerade alla de frågande blickarna från Henke.

1 vecka senare
"Är du klar?" frågade Samiras röst på andra sidan av Telefonlinjen. "Ja, vad tror du, jag har varit klar sedan klockan 6!" svarade jag upphetsat. Jag kunde inte tro det var sant. Idag skulle jag träffa One Direction, mina största idoler!
"Är du kvar?" Samiras röst igen. "Jag kommer till min lägenhets parkering nu!" svarade jag samtidigt som jag låste lägenhetens dörr. Jag gick ut genom porten och sprang fram till parkeringen där Samira väntade i Henkes Audi, med Henke som chaufför.
"Taggad?" frågade Samira när jag satt bredvid henne i baksätet. "Till tusen" svarade jag och log stort.

- - -
Förlåt! För dålig uppdatering, men jag har varken haft tid eller inspiration. (Jag har typ ingen inspiration nu heller) menmen, ett kapitel iaf. Tror ni det hänt något mellan Elise och Henke under veckan? :)
Ju fler kommentarer, ju snabbare får ni nästa kapitel, så ni vet..
X